House at the end of the street
Insidious
Hush
Holidays

Ännu är kvällen ung!

Jag lever med en sambo som är otroligt osäker på sig själv. Jag förstår liksom inte problemet. Han kräver liksom kursiv text acceptans hela tiden från mig. Gärna beröm för allt han gör. Är det en mans grej eller är det bara han? Gärna vill han inte handla kläder själv, utan han skulle helt kunna leva med att jag valde ut och köpte alla hans kläder åt honom.

Igår sa han till Simon som var här och hälsade på att det inte var så jobbigt alls att gå upp på natten och ge Arwid mat och att det skullle han absolut inte ha några problem att fortsätta med. Så inatt tror ni att han går upp då? Nej!! För allt ska låta så bra hela tiden men i praktiken så är allt väldigt jobbigt.

Likadant som när jag hade en period då jag åkte väldigt mycket på JLT. Till mig sa han att han tyckte att dom var bra. Men så fort det kom in någon annan i bilden också så hade han liksom behovet av att klaga på bandet. Han kan liksom inte stå för det han egentligen tycker utan ska alltid kolla efter bekräftelse hos alla andra innan .

Sånt gör mig irriterad. Men det kanske är något som blir bättre? Något man växer ifrån? Lär ju om inte annat märka det..