När man har en dotter som skriker och är grinig för att hon egentligen är alldeles för trött. Och ett spädbarn som skriker för att han är hungrig och missnöjd. Man är själv och har bara två armar. Då är det fan inte så himla kul att vara tvåbarnsförälder. Nu är båda lagda i sina sängar. Får se om någon av dom faktiskt somnar.

Arwid har kommit in i en period då han är betydligt mer missnöjd helt plötsligt. Och jag tänker INTE ha en unge som jag måste gå och bära på jämt för att han ska vara nöjd. Jag kommer gå in i väggen isf.

Så nu är det frustrerande att veta vad han vill. Han liksom är allmänt gnällig. Mycket svårare att få att somna nu också, usch hoppas att det bara är tillfälligt.

Ammningen kommer förmodligen inte att funka i ett halvår den här gången heller. Vet inte varför men känns som att jag producerar mycket mindre bara sådär från ingenting. Han äter ju lika "ofta" nu som innan men nu känns det liksom som att det knappt hinner produceras mellan varven, inte tillräckligt iaf. Vet inte vad jag gör för fel..