theoutsider

Alla inlägg den 8 december 2009

Av Josefine - 8 december 2009 17:09

Idag blir det plugga ännu mer, det blir göra klart hk:n idag och plugga på 2-3 prov :/
Jag är ganska nöjd med sakerna som jag åstakom igår och imorse...
Det blev sammanlagat 11 timmars jobb..

haha jag gjorde ett 15 veckors arbete på 11 timmar XD (Y)
Men nu ska jag nog dra ner och ta det lugnt en stund, sätta på en film eller läsa lite ska bara fixa en kopp kaffe först ^^ och kanske kan hitta nån kaka oxå (A)

Cya x)

Av Josefine - 8 december 2009 03:03

Jag kunde se hur Kurt sakta men säkert lastade in ”godset” i bak på den vita skåp bilen. Kurt såg ansträngd ut av det lilla jag såg av honom i den becksvarta natten.
Det var kolsvart ute och jag bara stod och stirrade på honom. Jag var chockad. Hur kunde jag bli indragen i det här?
Det var inte min idé precis. Jag drog ett djupt andetag och kunde känna den kalla, svalkande vinter doften leta sig upp till min näsa.
Jag stod bara stilla och blundade, det var så tyst här ute. Det ända jag kunde höra var vindens lätta bris blåsa i det höga torra gräset så att det rasslade till bakom mig. Jag spärrade upp ögonen utav chock när jag kände en stark hand greppa tag i min axel.
- Vi måste åka nu, Willis. Sa den barska rösten bara några centimeter från mitt vänstra öra.
Jag suckade och gick till bilen för att sätta mig. Varför inte jag fick köra kunde jag inte alls förstå, jag var gammal nog. Jag hade haft körkort i flera månader nu.
Kurt satte sig bakom ratten och såg helt uppspelt ut, som ett litet barn som precis hade fått sitt första lördags godis.
Han var verkligen stolt över sig själv som hade anordnat allt det här helt på egen hand.
Jag var bara utmattad och ville hem till min stora, varma, mjuka säng och sova i några timmar. Det var en stor dag imorgon och jag hade massa saker som behövde anordnas.
Jag var precis på väg att stänga mina tunga, trött ögonlock och då börja han prata.
- Pssst, Willis? Du sover väl inte. Viskade Kurt från sidan av mig.
Jag låtsades att jag inte hörde honom och försökte somna.
Jag kände att Kurt började peta på mig och det gick till slut över till knuffar.
Jag spärrade upp ögonen, ursinnig för att jag behövde sömn och han var jätte jobbig.
- Borde inte du koncentrera dig på att köra? Sa jag med en väldigt irriterad och övertrött röst. Jag stängde ögonen igen, men jag lyckades inte få vara i fred. Han fortsatte.
- Men vad vill du Kurt? Jag är trött, du drog med mig upp klockan ett har du glömt det? Jag behöver sova. Sa jag med ännu mer irritation i rösten än jag hade haft tidigare.
Medan jag satt och iakttog Kurt så kunde jag se hur ofta han kastade oskyldiga blickar mot mitt håll. Han visste att jag var irriterad och han satt med ett jätte smile på läpparna och såg ut som ett oskyldigt förvuxet litet barn. Jag kunde inte låta bli att skratta lite lätt åt honom.
Han betedde sig som att han var mycket yngre än han egentligen var vilket han alltid har gjort så länge jag har känt honom i alla fall.
Smilet försvann från hans läppar och han såg vuxen ut igen, av hans ledsna blick kunde jag nästan lista ut vad han skulle säga här näst.
- Willis, hur tror du det kommer gå imorgon?
- Det kommer att gå jätte bra, du har ju ”godset” och kläderna, visst glömde du väl inte kläderna?
- Vaddå jag? Det var ju du som skulle ta med dig dem. Han tittade på mig med skräck och förundran gömt i hans ögon.
Man kan inte tro att jag faktiskt är 4 år yngre än den där jätte babyn.
- Men jag har dem inte, säg inte att du glömde dem där borta. Säg INTE det.
När han inte svara och inte vred på huvudet för att kasta några blickar mot mig igen så förstod jag att det var precis det han hade gjort.
Kurt satt tyst och jag satt tyst, vi hittade en avfart och vända för att hämta kläderna. Jag var så trött så jag somnade innan vi ens hade åkt tillbaka halva vägen.
   Nästa gång jag öppnade ögonen så var jag i skåpbilen utanför mitt hus. Jag tittade mot sätet bredvid mig och blev förvånad när jag inte såg Kurt sitta där.
Jag orkade inte bry mig just nu var han var någonstans men jag släpade mig upp från sätet och lyckades få upp bildörren. Jag gick med släpande fötter och halv öppna ögon mot det kolsvarta huset. Runt omkring mig kunde jag höra syrsorna som lät överallt runt omkring mig.

När jag greppade tag i handtaget så var det låst. Jag letade igenom mina fickor men hittade ingen nyckel. Jag var så trött, men det första jag skulle göra när jag träffade Kurt igen var att skälla ut honom för att han lämnade mig i bilen och för att jag inte har någonstans att sova.
Jag gick upp på verandan och lag mig på hammocken och somnade inom några sekunder.

Jag vaknade av att solens starka sken lös igenom mina tunna ögonlock. Jag lag handen över ögonen så att det skulle bli mörkt igen (mindre ljust i alla fall). Det fungerade inte och jag kunde inte somna om igen det visste jag redan. Jag var på väg och strecka på mig medan jag låg där men slog i armstödet på hammocken den var för kort för min för långa kropp. Tur att jag var ganska smal i alla fall så att jag fick plats och ligga och sova här.
Jag reste mig upp och vacklade lite ostadigt mot dörren, det kändes i knoppen som om jag hade druckit en massa igår, men det visste jag att jag inte hade.
När jag kom fram till dörren så såg jag något som blänkte till i solskenet, det låg på mattan nedanför mina fötter. Det var husnyckeln, jag vred om nyckel och gick så fort jag kunde till telefonen.


Ingen svarade, jag antog att ingen var hemma och så precis när jag hade lagt på den svarta slitna telefonluren så började det spelas musik. Det kom utifrån och jag kände igen signalen, det var min mobil. Man varför var den utomhus?


- Willis här.
- Hej Willis. Sa en bekant röst i andra änden. Det var Kurt.
- Du vet väl att allt är över va?
- Vadå över? Nu var jag förvirrad.
- Ja, allt gick jätte bra, synd att vi inte kunde väcka dig så att du kunde fått vara med, men du kan få se korten senare.
- Va? Vad snackar du om?
Då brast han i skratt.
- Ja, visst, det var jätte kul. Ha ha ha !!
han fortsatte och garva men lyckades ändå få fram lite ord mellan skrattattackerna.
- Ja, men du skulle ha hört dig själv, du blev så lurad.
Sen blev han tyst och helt allvarlig när han började prata nästa gång.
- Men seriöst, tänker du pallra dig hit snart eller? Alla ska vara klara och där borta om en halv timme, men jag har dina kläder här så du måste komma hit.
- Va? Och du ringer mig nu och berättar det? Okej jag kommer så fort jag kan.
Jag visste att det var bråttom så jag satte bara på mig ett par skor och joggade bort de två kvarteren innan jag kom fram till den stora vita villan med blåa knutar. 

Jag hoppade över det låga staketet och rusade mot dörren.
När jag väl var inne i huset så kunde jag inte se en enda person.
Nej jag kom försent tänkte jag, de åkte utan mig. Jag blev arg och besviken på samma gång jag var ju ändå hans ända kusin.

- Hallå? Är det någon hemma? Ropade jag så att det ekade igenom huset.
Då såg jag Kurt skynda sig mot mig med kläderna i famnen, han var redan påklädd och fixad. Jag slet kläderna från hans grepp och sprang upp för den knarrande trappan rakt fram och sen svängde jag vänster in i Kurts rum så att jag kunde byta om.
Jag rusade nerför trappan och allt hade tagit bara 10 minuter. Jag hade svart kostym och en grå aktig slips. Jag kände mig ganska fin om jag får säga det själv.
Innan jag hade hunnit samla mig från all stress så började Kurt prata igen.
- Willis, vi måste åka nu om vi ska hinna. Kom igen, skynda!
- Jag kommer, jag kommer.
Jag var säker på att jag skulle dö av hjärtattack när som helst om jag inte kunde sluta vara så stressad.
När jag äntligen satt med Kurt i baksätet på bilen så började jag varva ner.

- Är du nervös kusin? Frågade jag med ett litet retande leende på läpparna.
Han ignorerade min fråga och satt bara och tittade ut genom det tonade fönstret.
Jag skrattade inombords, han hade varit med om det här förr och jag hade aldrig sett honom reagera på det här sättet tidigare. Jag visste att Ella var annorlunda och jag var glad för det, det var precis vad han behövde i sitt liv.

Vi började närma oss nu, jag kunde höra klockorna klinga från klocktornet och jag visste att ljudet gjorde Kurt ännu mer nervös. Jag gav honom en vänlig klapp på axeln och sa.
- Det här kommer gå bra.
Sedan så var vi framme, jag gick ut först från den svarta bilen och tätt efter så kom Kurt. Vi gick raka vägen in i kyrkan där allt folk redan satt och väntade. Vi gick fram till prästen och ställde oss tillrätta för att invänta Ella.
Sen började musiken spela, jag kände hur det pirrade i magen. Jag älskade bröllop, oftast i alla fall.
Jag kunde se en skymt av Ella när hon smet förbi för att ställa sig på andra sidan om den gamla tjocka trädörren. Sedan så kom hon in i kyrkan, hon var jätte vacker och jag visste vilken tur Kurt hade haft som träffade på henne.
Jag längtade verkligen tills efter sermonin för att då skulle jag och Kurt ta fram ”godset” och jag ville så gärna se hur Ella skulle reagera.

Det var ingen långdragen sermoni vilket jag var glad för, för att jag var trött och rastlös. Jag är ändå bara 18 år gammal, man kan inte förvänta sig så mycket av mig.
- Du kan nu få kyssa bruden. Sa prästen och medans folk inne i kyrkan knäppte kort och grät så smög jag iväg ut genom dörren och runt hörnet utanför kyrkan. Jag gick in i klocktornet där det var meningen att Kurt skulle ha lämnat ”godset” igår. Först hade jag lite problem att hitta det han hade inte lagt det på samma ställe som han hade sagt. Jag kände mig som en inbrottstjuv och jag bad till gud att ingen skulle se mig just nu.
Jag tog det stora, tunga godset och gick med små steg tillbaka mot kyrkans öppning igen. Jag var jätte rädd för att gå för snabbt, jag fick absolut inte tappa det jag höll i så hårt jag kunde med mina två ganska starka och vältränade armar.

Jag kunde höra att folk fortfarande höll på att prata om sermonin och knäppte kort på brudparet. Jag ställde försiktigt ner ”godset” ca en meter från dörren så att ingen skulle råka snubbla över det. Sedan så smög jag tillbaka in till kyrkan och bort till brudparet.
- Godset är på sin plats. viskade jag i Kurts öra så fort jag hade kommit fram.
Ella tittade på honom med en förundrande blick.

Efter några minuter till inne i den gamla, trånga, varma kyrkan så greppade jag tag i Kurts arm och drog med mig honom ut.
Vi kom fram till ”godset” och Kurt lyfte upp det med ena armen sedan använde han den andra för att stödja så att han inte skulle riskera att tappa det.
- Ella. Sa ja så högt så att alla vände sig mot mig. Jag vinkade in Kurt och när han kom inbärandes på det jätte stora paketet med väldigt konstig form, så såg alla väldigt nyfikna ut.
- Det här är till dig Ella, sa han och med några raska steg så stod han vid hennes sida fortfarande med presenten i famnen.
- Till mig? Sa hon glatt.
- Ja, det var därför jag inte var hemma igår, jag behövde fixa i ordning det här till idag.
Kurt ställde ner det på sten golvet väldigt sakta och försiktigt och Ella kastade sig nästan över pappret och hade rivit bort allt i ett nafs.
I paketet så var det en massa olika av Ellas favorit saker. Det fanns parfymer, olika slags smink, tropiska frukter av olika sorter, det var lite kläder inslaget under alla grejer. Det låg lite skraplotter där i också, och champagne och två eller tre olika vinflaskor. Och sist men inte minst en resa för två till Thailand i 6 veckor.
- Nu ska vi fira att vi är gifta genom att sola oss bruna och äta gott. Sa Kurt med ett leende på läpparna som visade att han var väldigt stolt över sig själv.
- Men vi ska ju åka till Grekland nu på smekmånad. Svarade Ella med lite förundran i hennes röst.
- Ja, jag vet, först ska vi åka dit och ha det mysigt i 2 veckor, och sedan så flyger vi därifrån till Thailand.
 Ella hade ställt ner sakerna på marken.
- Du är världens underbaraste och omtänksammaste man som finns, vet du det? Sa hon och slängde armarna om hans hals och kysste honom.
- Ja, jag antar att jag är det. Svarade Kurt efteråt.
Och alla i kyrkan började småfnissa lite.

Slut



jag vet att början är bäst men jag var tvungen att korta ner den så de blev lite cp >.< men aja.. skit samma XD GOD NATT PÅ ER ALLA !! :D<33


Av Josefine - 8 december 2009 01:15

Snacka om att jag har varit duktig :O enligt mig (A) jag har skrivit en massa sidor 22 sidor + framsida och innehållsförteckning, nu har jag bara 2 och en halv kvar att göra ^^ en av dom är sorligt nog en kärleksnovell <.< måste komma på nåt oh skriva om xD


Men jag kan väl skriva om något egetupplevt, visst ;)

några timmar till sen ska jag gå ner och börja på en ny Nicholas Sparks bok (A) känns som att jag inte kommer orka gå och lägga mig inatt ^^ men det är inge ovanligt, igår gick ja och lag mig halv 5 sen gick jag upp typ 7.15 x) behöver inte så mkt sömn, oh tur är väl de? då kan ja använda nätterna till nåt nyttigare och mer roligt än att sova, så slösar jag inte lika mkt tid av mitt liv ^^


men iaf, god natt folk som säkert redan sover xD


klockan är 2.40 nu och jag har bara min novell kvar sen ska jag dra ^^ då är hela mitt arbete klart jag hoppas det blir minst 27 sidor med arbeten och sen blir det framsida, baksida och innehållsförteckning, för då blir det sammanlagt 30 papper :D då kan jag känna mig nöjd ^^

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<<
December 2009 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards